Det här kanske bara intresserar mig (och Ida Caroline Cliff, vi är nästan samma person. Hon gillar dock inte oväder, som jag.) men jag tycker det är så fantastiskt intressant så jag måste skriva om det.
Efter att ha wikipediat ordet musik och fastnat vid den säkert för många obetydliga meningen ”Det äldre svenska ordet, Rusk är obsolet.” har jag gjort en liten efterforskning. För tanken på att det ursprungliga ordet för musik (innan vi började nalla från latinet) har samma betydelse som oväder är som en liten explosion i min hjärna.
Att mitt vackra ursprungsfolk hade tanken att ljudet från oväder är likvärdigt ljudet från musik går helt med mitt sätt att tänka. Och att sätta sig själv i sammanhang är grundläggande i människans natur.
Eftersom jag blivit utmanad att undersöka själva basen i min egen uppbygnad (både fysiskt och psyiskt) gillar jag tanken på ursprung och gamla sätt att se på saker. Det är inte så konstigt att man förstår sig själv bättre när man vet sitt ursprung. För de som är intresserade av språk och ursprung: Svensk etymologisk ordbok.
Det var där jag hittade detta: (Läs om rusk & rusken)
(klicka på bilderna och zooma in om texten ser konstig ut)
Det förklarar på något sätt min kärlek till musik och stormar. Kanske gäller det bara mig, men jag är mänskligheten på spåren. För några år sedan kunde jag hata snö, regn, sol av olika anledningar, men nu är det helt ofattbart hur många det är som avskyr olika väder. Om någon av våra årstider skulle försvinna och vara omöjliga att uppleva tror jag att vi (speciellt vi som har fyra tydliga årstider) skulle sakna det basala i att uppleva väder.
Kanske lyssnar jag på musik i väntan på ljudliga stormar och mullrande åskväder. Kan inte minnas att jag satt på musik när det viner utanför…
Det här inlägget kan tyckas sinnessjukt, jag förstår det.
Är det inte fantastiskt!?
Haha!
